Brytning
"It is necessary to the happiness of man that he be mentally faithful to himself. Infidelity does not consist in believing, or in disbelieving, it consists in professing to believe what he does not believe."
-Thomas Paine
-Thomas Paine
Lättjefullt spelande sommarnatt
Med din silvervita klänning
Är den melodi som mig vaggar,
Och din älvlika drömska lämning
Som rosor med doft och taggar,
Lämnar mig så sömnigt matt.
Jag minns dig i den dunkla lund,
Som en vålnads förtrollande dans,
Och djupare än mörkrets famn
Var ändå dina ögons glans,
När de sökte sin trygga hamn
För att vila och glömma en stund.
Men då solen mot sin tagna identitet
Steg för att torka syrenens blad
Och sippra genom lövens prakt,
Som guldregn på din vad,
Blev ditt sinne sakta uppbragt
Med dig i surrande ensamhet.
Nu ångrar du din flackande tid,
Och om än ej av egen tanke väckt
Så undrar du ibland stilla om
Det enkla och trogna hade räckt,
Även när natten var mörk och tom,
För att få vakna i egen sinnesfrid.
Där på höjdens tronande topp
Fann jag mig enväldigt stark,
Långt över skog och stillsam sjö
Som hök över den lummiga mark,
Härskare över allt som leva och dö,
Långt bort från dig fann jag hopp.
På denna höjd där jag fann min tro
Vill jag i alla mina dagar leva,
För att efter livets mening treva,
Och sedan somna i enslig ro.
Med din silvervita klänning
Är den melodi som mig vaggar,
Och din älvlika drömska lämning
Som rosor med doft och taggar,
Lämnar mig så sömnigt matt.
Jag minns dig i den dunkla lund,
Som en vålnads förtrollande dans,
Och djupare än mörkrets famn
Var ändå dina ögons glans,
När de sökte sin trygga hamn
För att vila och glömma en stund.
Men då solen mot sin tagna identitet
Steg för att torka syrenens blad
Och sippra genom lövens prakt,
Som guldregn på din vad,
Blev ditt sinne sakta uppbragt
Med dig i surrande ensamhet.
Nu ångrar du din flackande tid,
Och om än ej av egen tanke väckt
Så undrar du ibland stilla om
Det enkla och trogna hade räckt,
Även när natten var mörk och tom,
För att få vakna i egen sinnesfrid.
Där på höjdens tronande topp
Fann jag mig enväldigt stark,
Långt över skog och stillsam sjö
Som hök över den lummiga mark,
Härskare över allt som leva och dö,
Långt bort från dig fann jag hopp.
På denna höjd där jag fann min tro
Vill jag i alla mina dagar leva,
För att efter livets mening treva,
Och sedan somna i enslig ro.
Kommentarer
Trackback
