Introduktion

"We want to be poets of our life - first of all in the smallest most everyday matters."
-Friedrich Nietzsche



Många vill vara storheter på den litterära himlen, oförglömliga och oumbärliga tillskott till en odödlig och outplånlig tradition av bevarandet av hela mänsklighetens kollektiva konstkatt. Ett antal har lyckats, och deras namn ekar djupt och stolt genom historiens korridorer, utan att böjas eller svärtas av den moderna anblicken och dess kritiska ögon. Men att skåda sin egen verklighet, att se på sin vardag och sitt liv med okritiska och nya ögon och genom sin självgranskning finna vägen till att förverkliga ett objektivt och ädelt mål, det undrar jag ibland om någon människa åstadkommit. Det är självklart en lönlös undran, för även om det skett i mänsklighetens långa historia så är oddsen att denna underbara människa lämnat ett spår tyvärr undanfallande små. Vi människor vill sällan lämna minnen av de vi själva avundades utan att finna i dem de fel vi så gärna finner och sedan glömmer i oss själva.


Jag aspirerar inte till att bli någon stor poet över mitt liv, som den kära Nietzsche beskrev det, ej heller att i en alltför stor utsträckning försjunka i den gråa vardagens dröjsmål och enkla frågeställningar, men nog kommer det att bli nog av sånt i denna ruta innan jag släpper pennan och släcker lampan för gott. För i allt vi gör och allt vi ser går det visserligen att finna en djupare mening, inte minst i det minsta, men att påstå att någon människa dristar sig till att göra detta synes mig befängt. Inte minst på grund av vår hjärnas obestridliga och ändå mycket praktiska förmåga att släta ut och förenkla vår vardag genom att passivisera vår aktivt kognitiva hjärnverksamhet för att få det som måste göras gjort. Vi dagdrömmer, vi försjunker i viktigare frågor och vi låter händerna göra det hjärnan inte vill dröjas vid. Och det fungerar i min mening mycket väl, för vem kan finna något värt att stanna upp för i den tusende gången man tappar upp diskvattnet eller tömmer avfallet vid soptunnorna?


Nog om det, denna första post borde kanske besvara en del frågor som nyanlända och frågande läsare ställer sig. Vad heter jag? Vart bor jag? Vad gör jag dagarna i ända och för att förtjäna mitt levebröd? Vilka är mina vänner och mina tidsfördriv? Helt enkelt, vem är jag?


På det kan jag bara svara med en fråga: Var det inte det jag skulle ta reda på?


På återseende.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0