Los

---

Nu har jag åtminstone prövat, fyra gånger, med fyra olika grupper, det måste ändå vara nog. Jag känner inte att jag gör någon nytta och jag känner mig bara tjatig och överflödig när jag står där och gång på gång får säga till eller förklara varför jag faktiskt inte bryr mig vad de gör. Det är en sorglig syn och jag inser varför så många har svårt med att anpassa sig till gymnasiet, än mindre universitetet. Det är någon sorts lekstuga där den vuxne bär ansvaret för en grupp hormonstinna tonåringar som varken kan eller vill lära sig något.

Jag har alltid haft en tanke i bakhuvudet att det kanske skulle gå att bli lärare ändå, att det kanske inte skulle vara så svårt att få deras uppmärksamhet om man höll en disciplinerad och fast plan och sedan belönade dem som faktiskt följde den. Men vad kan man göra som vikarie? Det är en omöjlig situation och den mest otacksamma rollen man kan tänkas spela. I gymnasiet har var och en av eleverna ett eget ansvar och är där frivilligt och har gjort ett eget val när det kommer till vart de hamnar. I högstadiet? Det är snarare en känsla av att vara fångvaktare och övervakare än att faktiskt försöka lära ut något eller hjälpa. Jag undrar hur pass annorlunda det skulle vara som riktigt lärare, om man hade någon sorts makt över eleverna eller kunde följa upp sina uppmaningar, hot och belöningar. Min spontana känsla är att det istället blir ett skyttegravskrig istället för en stormande front, en seg och utnötande kampanj där båda sidor förlorar utan några framsteg eller hopp om seger.

Nej, visst är jag glad att jag inte är lärare, och det kommer att krävas något speciellt för att få mig att gå tillbaka dit igen. Fast jag funderar ändå på erbjudandet jag fick idag, matematik är enklare att lära ut, klasserna verkar stabilare och om jag skulle begränsa mig till några få klasser skulle jag kanske kunna få bättre kontakt med dem. Nåja, jag får tänka på saken.

Nu ska jag hur som helst vidare till nästa arbete, och vi får hoppas att det är en lugn kväll och att hönsmamman inte är där, för just nu behöver jag en stunds lugn och ro. Hellre en lång kväll utan kunder och dåligt med dricks än en till lång, stressig kväll i det där jävla köket, och hellre en okänd än henne. Helst av allt skulle jag bara vilja gå i dvala ett tag och enbart gå till lektionerna då och då istället för att rusa till olika möten och stressa för att hålla tidschemat som jag pressat mig själv in i.

---

Hösten kommer, löven faller och ramar in parkarnas bleknande övergivna scen.
Gråa moln över de gulröda vågorna dämpar deras rassel och yviga lek.
Jag skulle vilja sitta där ett tag, och andas.

---

 Jo, nu kommer hösten.