Los

---

Orsak och verkan minsann, jag orkade inte kravla upp innan halv två på eftermiddagen och ragla bort till köket för att hitta en kanna med vatten och det största glaset i lägenheten. Så nu sitter jag här, rödögd och lätt miserabel i väntan på att aptiten skall infinna sig och det ska bli en frukost i alla fall. Det är sådana här morgnar man önskar att man hade mängder av vitt bröd och ägg hemma, och gärna lite bacon också, nej, mycket bacon faktiskt. Mycket fett och proteiner skulle det garanterat bli i alla fall och en rejäl dos kall och klar fruktjuice för att kick-starta hjärnan. Jag vet inte om jag mår bättre bara av att tänka på det, men jag kan mycket väl föreställa mig precis hur gott det skulle vara. Om inte cykeljäveln hade gått och kapitulerat för stadens kantiga trottoarsten hade jag övervägt att ta mig ner till McDonalds eller möjligtvis Burger King för att få mig en rejäl återställarmeny.

Om inte, det vill säga.

Man borde sätta upp varningstext på den där SISen för övrigt, gud så stark den är men samtidigt så förrädiskt god. Jag försöker att inte tänka på föregående kväll så mycket då de vingliga sinnesbilderna gör mig lätt åksjuk bara i sig, men jag tycker mig minnas en scen där jag prövar varenda nyckel i knippan på tre olika dörrar för att ta mig ut, det lustiga liggandes i att en dörr leder in i byggnaden, en ner i källaren och bara den tredje leder ut. Det, och att jag inte hittade ut utan fick ta mig tillbaka hela vägen till andra sidan för att till slut hitta de andra två lemurerna kringvandrandes med någon sorts målmedveten slumpmässighet. Som sagt, om det fanns övervakningskameror skulle nattvakten haft att kolla på och spela in till kompisarna. Klart står i alla fall att jag i fortsättningen kanske ska utvidga min rådande alkohol-skepsis till samtliga alkoholhaltiga drycker istället för att bara straffa enskilda rader i sortimentet då jag uppenbarligen är fullt förmögen (ursäkta ordvitsen) till att missbruka även de tillåtna medlen.

Orsak och verkan, som sagt.