Krypande Gryning
"Dawn is a friend of muses."
- Desiderius Erasmus, "De Ratione Studii"
Vid dagens första andetag
Med ljusets första blick
När skuggor föder dag
Och sol sin frihet fick
Tycks allt det inbillat stora
Glida mig omärkt förbi
Och jag vill endast kora
Dig som hos mig förbli
Inga nattfåglar sjunger svalt
Inga röster höjs i sång
Blott gryning dagas halt
Med dagg på gräs och gång
Och strimmor kryper sakta
Över stängda ögons hölje
Som gudars speglar vakta
Från strålars ljusa följe
Och tiden kryper fram
Stum av evig törst
Släpande glömska och damm
Men låt mig minnas först
Hur din kind vilar tyst
Mot mitt bultande bröst
Hur den mun jag nyss kysst
Söver och ger mig tröst
Sol, jag skulle dig dräpa
Ditt liv jag skulle släcka
Och ljuset långt bort släpa
Om en timme skulle räcka
För att tysta all den vilja
Jag för din närhet hyser
Men tiden skall oss skilja
Hur än solen på oss lyser