The Sins of Our Fathers
Clouded the vision of its youth
So now we lift and pry its coffers
To buy ourselves some spartan truth
And our curious crusader's zeal
Needs no ideal or leaders hand
To blindly trip or boldly steal
The vision we hold for our land.
Tell us the speeches were empty
Tell us the war was in vain
But tell us not that truth is in plenty
Or that clarity falls like rain.
You can tell us the war is done
And that arms are laid to rest
Stop the stars in their nightly run
Tell them to shine at their best.
For tonight we bury our fathers' war
And scrub their tears from our face,
So when you look at that shining star,
See it no longer through a fire's oily haze.
Borde sova, som vanligt, men det har visat sig tämligen omöjligt på sistone. Att halsen svullnade upp och näsan tog ut en månadsdos av snor under natten var inte heller till någon större hjälp. Lyckligtvis kunde jag somna i den nya soffan (som jag för övrigt måste tacka en vänlig själ för, även om jag inte ska nämna namn här, men han skänkte faktiskt bort den till en fattig student, och det ska han ha stort tack för, även om jag och min syster stod för transporten, vilket dessutom påminner mig om att min syster också förtjänar ett stort tack!). Ny är väl en sanning med modifikation, i och för sig, men den är ny för mig och därför fann jag ro där. Jag har alltid lättare för att sova på nya platser, vare sig det är i ett tält på en liten stenig holme någonstans i mellersta Kanadas vildmarkssjöar, i ett enkelt vandrarhem i Paris sydvästra förorter ovanför en skitig maffiaklubb eller på en tunn luftmadrass på ett loft någonstans i de svenska urskogarna. Men min säng verkar för mig en plats som är bortom min sömn, som stjäl mina drömmar och min ro.
Långa nätter, dessa. Tur att man har musiken och det skrivna bladet, eller skärmen, för tillfället.
Det var alldeles för längesen jag satte mig och tog itu med en bok. Tur att sommaren är på väg...
Men nu måste jag sova om jag ska orka med både lektion och arbetsintroduktion imorgon. Vi får bara hoppas att regnet är av den mjuka sorten imorgon och att den hårda vinden dör bort. Är sommaren på väg?
På återseende.
Du har också drabbats av en vårförkylning? Jag lider med dig.
Haha, ditt antagande angående klassisk musik stämde, jag hade lust att lyssna på mer, och jo, jag hade hört den där förut, men jag vet inte när eller hur. Eller att det var Bach som hade komponerat den heller, för den delen. Men tack! : )
Klassisk musik kan jämföras med te, det är snällt, trevligt och passar för det mesta.
Och det ser onekligen ut som att sommaren är på väg (även om termometern påstår det motsatta), fast väldigt långsamt. Det är lite orättvist egentligen, det känns som att man går omkring och väntar på den hela vintern, och sedan när det kommer så blir man aldrig nöjd.
Men det är väl den mänskliga naturen, antar jag.
Nu blev det lite off-topic här, det ber jag om ursäkt för, men tankegångarna har inte stängt sina dörrar än^^
