Israel 60 år!
-Golda Meir
Må staten Israel fortsätta att blomstra, växa och vara en stark, demokratisk ö i en söndrad del av världen!
Och när man talar om "Naqba" (som för övrigt i sin ursprungsmening användes för att beskriva delningen av Levant, dvs att Palestina och Syrien delades mellan brittiskt och franskt mandat) så kan man väl också vara ärlig nog att erkänna att över 850'000 judar fördrevs från sina hem och egendomar av arabiska pöblar, där många mördades, misshandlades och förnedrades alltmedan de såg sina världar raseras.
Vart idag ser ni judiska flyktingar sitta i läger med 60 år gamla husnycklar kring halsen, gråtandes över de orättvisor som förföljt deras folk genom åren och krävandes hämnd på de ansvariga? Trots att judiska privatpersoner berövades på allt de ägde, bland annat de ca. 100'000 kvadratkilometer land, för övrigt fem gånger så stort som Israel är idag, så "glömmer" svenska medier rutinmässigt att ta upp detta i redogörelser för Israels grundende för 60 år sedan.
När arabstaterna invaderade den nyfödda staten Israel ockuperade man Västbanken, Gaza och Golan utan någon som helst laglig rättighet och fastslog det som sedan skulle bli verkligheten i regionen, att palestinierna hålls i så kallade flyktingläger när de i själva verket är etablerade samhällen där tre, snart fyra, generationer fötts och växt upp. Trots att flyktingar i alla andra länder i världen bara kan vara de som faktiskt flydde från sina hem så har man i Palestina gjort särskilda regler och till och med en särskilt organisation (UNRWA) som berättigar hela det palestinska folket till FNs flyktinghjälp på samma sätt som (om det tillämpades på samma sätt i Israel) skulle innebära att i stort sett hela Israels judiska befolkning skulle vara flyktingar.
Det är lustigt hur man talar om palestinska flyktingar och hur judarna kastade ut dem från deras hem, pratar om en invandringsvåg av judar som "översvämmade" Palestina, samtidigt som man vägrar prata om vart dessa judar kom ifrån. Var det Europa? Till mycket liten del, de rika europeiska judarna flydde till USA där de hade ekonomisk och politisk trygghet. Det var judar från arabländerna och öststaterna (Sovjet förföljde judar i mycket stor utsträckning, särskilt då Stalin började bli gammal, gaggig och föll in i det gamla klassiska europeiska fritidsnöjet judejakt). Och var inte de flyktingar också? Förlorade inte de all sin egendom och i många fall sina liv för att någon hade bestämt att de inte längre fick leva där?
Det är sent, och det finns alldeles för mycket att skriva här, men en sak måste sägas:
Hatikvah.
Hoppet. Hoppet lever, i 60 år har det överlevt. Må det för alltid lysa så klart som Davids stjärna nu strålar som en fyr i den mörkaste natt och bländar hatet och våldets makter och tvingar dem att bekänna färg.
As long as in the heart, within,
A soul of a Jew is yearning,
And to the edges of the East, forward,
An eye gazes towards Zion,
Our hope is not yet lost,
The hope of two thousand years,
To be a free nation in our land,
The land of Zion and Jerusalem