Time Is Now
But time takes too much time
Please make the waiting stop
- Moloko, "Time Is Now"
Please make the waiting stop
- Moloko, "Time Is Now"
Jag märker hur på sistone jag fått för mig att faktiskt utföra ett antal av mina mer vansinniga planer och idéer, att "go Moloko" som någon skulle säga, men än så länge lyckats hålla mig ifrån att göra något helt och hållet från vettet trots allt. Jag undrar om det har något att göra med min nyvunna frihet att göra? Jag är min egen människa nu, med allt det innebär. Jag vill flyga och uppleva det vildaste den här världen kan erbjuda. Jag vill njuta av att i min egen takt göra mina vardagliga sysslor och vid kvällens slut vara helt och hållet nöjd med det enkla. Ingen mer press eller hänsyn till de konventioner som så länge fått mig att känna mig oduglig eller ovärdig. Jag mår bra ensam, jag sover lättare och oroar mig mindre så länge jag inte låter omvärldens omdöme störa min sömn. Jag njuter av att få vara ifred och hänge mig åt mina till synes oviktiga tidsfördriv, lyssna på min underliga musik och drömma om främmande tankar, länder och tider.
Jag föreslår för övrigt att den som vill uppleva en underbar låt lyssnar på Agatsuma's "Solitude", den finns på YouTube, och bara luta sig tillbaka och blunda en stund medan den otroliga blandningen av cello, shamisen och piano fulländar din stilla vila. Den som vill ha liknande men kanske lite mer fartfyllda varianter på shamisen-musik kan ju också kolla in "Moment" av samma artist eller Yoshida Brothers och deras album. Underbart att lyssna på, tänka till och att skriva till måste jag säga. Och grannarna tar det nog lite bättre än att lyssna på mer strupsång, de måste tro att de har fått en skräckfilmsfantast till granne. Låt dem tro vad de vill, jag tycker om det. Om jag nu bara kunde hitta Chirgilchins album någonstans också så skulle jag bli riktigt glad.
Nåväl, jag tänkte inte skriva något särskilt utdraget, ville bara konstatera att jag mår bra som det är just nu, och att jag kommer att kunna åka härifrån utan att lämna någon ångest eller känsla av skuld i bakhuvudet. Men jag kommer ju å andra sidan tillbaka på söndag, så det är ju inget särskilt utdragen frånvaro till att börja med antar jag.
Nu ska jag arbeta, wish me luck.
Kommentarer
Trackback