Los

---

Jag får ingen ordning på mina tankar. Jag satt just i tjugo minuter och försökte formulera dem och på något vis fånga upp det som har hänt på sistone och vad jag känner kring det på något vettigt vis. Jag kan inte, jag vet inte varför men allt jag skriver och tänker trasslar ihop sig och blir oläsligt och obegripligt, till och med för mig. Jag vill ta ett djupt, renande andetag kall luft och känna mig lugn och klar i huvudet, men ingenting händer. Jag borde vara lugnare nu än vad jag var igår kväll, då jag kände mig som en klippa mot det rasande havet, om det nu skulle vara möjligt, men just nu känner jag mig bara planlös, rastlös och mållös.

Mitt liv har blivit till en hydra, där varje avklarad uppgift föder mångfalt fler och gradvis slingrar sig runt mina leder i ett kvävande grepp. Vissa huvuden dör ut efter ett tag, i sin tur svultna till döds genom min glömska, men de blir fler ändå och jag står stum inför det jag har att göra, vad jag måste ta itu med utan att sitta här och pladdra utan mål eller mening.

Jag kände mig stark igår kväll, och kvällen innan det kände jag mig hel i den tröst jag fann och gav, men samtidigt sitter jag här, oroad och "scatterbrained" som det heter på engelska. Jag kan verkligen inte formulera mig, och det gör mig vansinnig, jag vill kunna skriva och berätta om det jag upplevt och utöva min självterapi såsom det är meningen att jag skall göra genom den här bloggen. Men icke, det finns så många hinder och snaror även här. Saker jag inte kan säga, ämnen jag inte kan ta upp och ord som jag inte kan greppa tag om där de flyter omkring i utkanten på mitt sinne. Dessutom stavar jag som en kratta, ett säkert tecken på att någonting är fel, jag är helt och hållet utelämnad till någon sorts övre makt för att jag skall kunna samla mig och få det där renande andetaget luft som skall kyla ner och stilla min skenande hjärna. För jag klarar snart inte av mer av det här svamlandet och bristen på sans och reson.

---

Om jag ska byta ämne några sekunder så vet jag fortfarande inte vad jag ska ta mig till angående As., An. och Fr. ännu. Det känns udda att se på saken på det viset, och jag vet vad det har lett till förut, men jag måste samtidigt försöka göra något sorts grundval som jag sedan kan referera mina tankar till när jag måste fatta ett omdelbart beslut. Å andra sidan, beslutet jag fattade i förrgår kväll var helt och hållet på magkänsla, och jag ångrar inte för en sekund att jag tog det beslutet. Samtidigt så var jag så tafatt och rent ut sagt omogen igår kväll att det nog ligger till grund för en del av min obekväma känsla idag. Och jag undrar fortfarande om det inte hade varit bättre att bara säga farväl vid dörren istället för att ta den där omvägen och bränna några broar på vägen.

Vad Fr. angår så förstår jag inte för en sekund vad som händer där, eller vad som kommer att hända i framtiden. Vad jag däremot vet är att jag nu i alla fall inte behöver ta med Fr. i beräkningarna för att jag känner mig berövad på övriga alternativ, vilket lämnar mycket litet övrigt som talar till Fr.s fördel, om jag ska vara ärlig.

Det som sker får ske, jag vill bara att något ska ske snart, så att jag kan föra mina oroliga tankar vidare någon gång och avsluta det här kapitlet. För stunden, i alla fall.

---

Jag har fortfarande så mycket mer att skriva om, det har hänt en hel del på de här två dagarna och jag känner att jag inte helt och hållet är klar över alltings innebörd ännu, men en sak vet jag. Jag kan. Jag är stark. Och framför allt så har jag en förmåga att samla mig när det gäller som rubbar berg och flyttar hav.

Nu jävlar är det showtime.