Los

---

Som så ofta är det svårt att veta var man ska börja, värst är dock att när jag tänker efter är nog mitt största bekymmer att jag inte har något att börja med. Inte mycket händer, det är lugnt, studierna lunkar vidare, det har inte varit något jobb nu på ett tag, jag lyssnar på musiken och tänker för mycket. Det är det som mitt liv består av, studier, jobb och tankar till musiken. Och så förstås om musiken, men det är irrelevant (och i sammanhanget så vill inte det säga lite).

Den här sortens självterapi fungerar bättre när man har något att skriva om men inte vill (och, är då tanken, tvingar sig själv att spåna och flumma tills något väsentligt kommer fram). Den fungerar sämre när man inte har något att skriva om. Det är klart, jag skulle kunna fylla bloggen med spaltmetrar om mitt kärleksliv, vänner, jobbet, studierna, alla vardagsbekymmer såväl som det stora, men så nära får ingen gå, för att skamlöst citera ett band jag inte vill kännas vid och en låt jag inte ens tycker särskilt mycket om till att börja med. Men, jag väljer nog ändå det sistnämna till slut. Kanske inte lika intressant att läsa om, och gud vet att det skulle vara befriande att skriva om ibland, men det jag undrar är om mina humörsvängningar och tillfälliga nycker förtjänas att sättas på pränt och därigenom på något vis solidifiera den hållningen som råder för stunden? En tanke som kan tyckas lustig med tanke på att jag är omvittnat envis och tjurskallig av familj och vänner. Men så är det, jag är en vändkappa och ombytlig som få i skrämmande frågor. Det är väl bara politiken där jag känner mig så ovillig att kompromissa, men jag antar att det är en tidsfråga där med.

Så, det här handlar ju inte om något, och även om det sannerligen inte kommer att drabba icke-existerande läsare så känns det som om det borde ha ett syfte. Och där kanske jag har det, ett syfte, jakten på ett mål.

Jag är planlös och fri i bra och dåliga bemärkelser. Jag njuter dagligen av min självständighet och att jag kan bestämma helt och hålllet själv hur jag tillbringar mina dagar, vad jag äter, när jag kommer hem, till synes självklara saker för de flesta, men något som jag längtat till så länge att det kommer dröja länge innan den känslan går över. Men samtidigt vill jag ha något som drar i min frihet, eller någon för den delen. Ja, snarare någon. Men framför allt vill jag ha något som drar mig bort från det förflutna som fortsätter att jaga mig, om än på annorlunda sätt än när det var som värst.

Saker och ting förändrar snabbare än jag kan registrera, ändå sitter jag här uttråkad och trött.

O jerum, jerum, jerum
O quae mutatio rerum.