Los

---

Om jag ändå bara vågade säga det rätt ut så du förstod precis vad jag menade. Jag sa det till dig, men du hade ingen aning vad jag menade eller syftade på, det kunde du inte ha gjort och jag klandrar dig knappast för det. Men jag sa det, och jag visste att det var rätt, och jag visste att om du hade förstått vad jag menade så hade du nog hållit med.

Man ska inte nöja sig med mindre när det kommer till så viktiga saker.

Jag vill men jag vill inte på det här viset.
Jag söker fortfranande, för det är inte du som fattas.
Du förtjänar bättre, någon som inte väntar på något annat.
Någon som här och nu utan tvekan skulle säga ja.
Utan tvekan, utan eftertanke och med enbart ett leende.
Men det är inte jag, det är inte mig du vill ha.
Jag undrar om du inte på något plan anar det själv.
Jag hoppas det så att vi inte behöver genomlida charaden.
Vi förtjänar något annat, du och jag, något verkligt.
Och jag önskar att jag hade lyssnat på mig själv förut.
För jag visste det för längesen och ingenting har förändrats.
Mest av allt önskar jag att jag kunde vilja det här.
Och att jag inte kommer att såra dig.

Det blev hackigt, kortfattat och simpelt, men jag tror inte att det skulle tjäna på att framställas i någon bättre dager än vad det egentligen är. På den här bloggen ska jag kunna vara ärlig och rättfram, så här är det, alla välmenande eufemismer åsido:

Jag finner henne inte attraherande.
Jag känner mig inte bekväm att ses med henne.
Vi har fundamentalt olika åsikter i en rad för mig viktiga och oviktiga frågor.

Jag är en liten människa, men jag kan i alla fall erkänna det.

Och så är jag sjuk, och imorrn kanske allt det här verkar mindre läsvärt och det får försvinna i alla fall, men just nu är det som det är med det.

God natt.