Losing my sweligion?
"I long to hold some lady
For my love is far away,
And will not come tomorrow
And was not here today."
-"I Long to Hold Some Lady" av Leonard Cohen
For my love is far away,
And will not come tomorrow
And was not here today."
-"I Long to Hold Some Lady" av Leonard Cohen
Vad har jag att ge?
En del av mig dras till det som inte den minsta del av mitt sinne eller min kropp borde närmas med ens en med en hårsmån. Lathet, håglöshet, uppgivenhet, lättja, de skuggar mitt lyte likt svårbetalda borgenärer, envisa med sin lön och osvikliga i sin punktlighet den här tiden på året. Så lite som krävs för att trycka ned ens sinne efter den här sommaren, då allt i jämförelse var så ljust och klart. Så oerhört lite som krävs, men så mycket som står till buds därtill. Än värre är hur blekheten och svårmodet förfular även de kristallskimmrande minnen som jag lovat mig själv att leva på under vintern tills dess att jag kan fylla på de reservoarer som flyter bakom mina näthinnor när natten är lång.
Vilken tur att jag har så gott om saker att fördriva tiden jag inte har med, annars jag kanske skulle finna något sätt att komma ur svårmodet.
Och det vore väl ändå väldigt osvenskt?
